Jag började fundera imorse eller ja nyss, om hur det är att vara ett storasyskon. Jag har ingen aning om hur det känns och kommer aldrig göra det, om inte mamma och pappa glömt berätta någonting för mig. Jag är den yngsta av fem stycken barn totalt i min familj, jag brukar säga att vi är tre olika syskongrupper:
Först har vi mina äldsta bröder som är en syskonskara sen ett hopp på tolv år mellan min syster och näst äldsta brorsa.
Därför kan man räkna mig, min syster och yngsta storebror till en annan syskonskara och såklart så har vi den totala syskonskaran som syns rejält när alla är samlade då deras titlar verkligen sticker ut och syns för alla som ser. Det roliga med dessa indelningar är att alla kan både bara vara äldre syskon och den yngsta. Typ min syster är i den totala gruppen mellanbarnet men i den första syskonskaran är hon den yngsta och i den andra är hon den äldsta.

Eftersom jag aldrig kommer veta hur det känns att vara ett sotrasyskon undrar jag därför hur det är, jag vet hur min syn på äldre syskon är genom att se fem stycken olika exemplen. Där dom flesta, egentligen alla verkar visa ett visst ansvar för de yngre och är den skyddsvägg småsyskonen behöver för att blockera den stygga världen. Kommer ihåg när jag var liten och blev mobbad en del och då stod alltid min syster och bror, som var mina superhjältar och skyddade mig.

Kommer även ihåg hur mycket vi har bråkat och tjafsat som syskon alltid gör och som lillasyster har jag alltid haft mina små knep som bara jag kan nyttja, ett exempel är att skrika MAMMA! när min bror och syster brottade ner mig. Min syster kittlade mig med sitt hår och min bror kittlade mig under fötterna. Detta hemska brott kan fortfarande uppkomma och jag ligger skrikandes efter mamma men denna gång kommer hon in, tittar och rycker på axlarna för att nu är jag gammal nog att klara mig själv i syskonsituationer =) hehe... Under en lång tid av träning har jag kunnat utveckla en ruskigt hög stämma, vilket är min superkraft i dessa situationer när min mor har övergett mig.

Jag är nyfiken om hur det är att vara ett storasyskon men skulle inte alls vilja vara ett egentligen, gillar att va en lillasyster. Ibland drygt men över det stora hela är det puppigt bra =) Dessutom känner jag en viss kontakt med andra småsyskon eftersom det egentligen är vi som styr världen och låter våra storasyskon tro att dom gör det, men när tiden väl är inne kommer alla få veta ALLA! MOHAHAHAHHAHAHHAHHA!!!!!!!